Leopold om Nalovardo, ideellt arbete och framtiden

Förslaget att vi skulle ta vårt samtal redan på fredag passade dåligt, då var han fullt upptagen med att förbereda helgen.

– Sista helgen med preparerade spår ska de självklart vara top notch.

Inget mer ordande om det.

Leopold Sjöström har hunnit fylla 74, men det kan ingen tro. Han är lika aktiv och engagerad som han alltid har varit, och det vill inte säga lite. Som kommunal tjänsteperson inom turism, friluftsliv och landsbygdsutveckling, som projektledare, egen företagare och eldsjäl – även om just begreppet eldsjäl skaver lite i honom, vi återkommer till det – har han under flera decennier varit med och påverkat utvecklingen i Sorsele med omnejd. Det han är allra mest stolt över är hans insats inför Unescos utnämning av Vindelälven som biosfärsområde 2019, ett arbete som han var med och drog igång för tio år sedan.

Även om han har varit involverad i flera internationella projekt och haft kontakter ända upp på FN-nivå – och dessutom spenderar delar av året i Normandie i Frankrike – så är det i sina barndomstrakter han fortfarande trivs bäst. Vindelälven var hans lekplats som barn, året runt.

– På somrarna badade vi och fiskade, på vintrarna åkte vi skridskor. Det var vår värld.

Samarbete

Området runt Nalovardo – Nålberget översatt från samiskan – blev han bekant med redan som liten skolpojke. En entusiastisk gymnastiklärare fick de unga eleverna att trampa skidbackar och röja sly. Lägg därtill ett eget driv och en ständig lust att vara fysiskt aktiv. Det är några av ingredienserna som har gjort Leopold till en av nyckelspelarna för området än idag.

–  Jag vill gärna bidra med mitt kunnande och mina erfarenheter, inflikar Leopold men betonar att utvecklingen som nu sker kring skid- och friluftsanläggningen bygger på ett gott samarbete.

Det är tre huvudaktörer som nu jobbar tillsammans; Nalovardo AB med skidanläggning och boende, Skoterklubben och Skidklubben. Någon står för skoter och bränsle, en annan för sladdmaskin och en tredje för arbetskraft – Leopold.

För tre år sedan kom nya ägare till anläggningen med Patrik Abrahamsson i spetsen. Det blev en nytändning för den alpina utvecklingen. Ja, inte bara den visar det sig.

– Nu har vi en vision framåt! Vi vill skapa ett friluftsområde året runt. Jag ska hjälpa till att formulera en masterplan för hur området ska kunna utvecklas på ett hållbart sätt och att vi säkrar driften framåt. Vi tittar på allt från spåravgifter till det ideella engagemanget. Jag kan ju inte hålla på i evighet!

– Aktiebolaget vill också stå på flera ben. Det finns en rad olika områden som kan utvecklas affärsmässigt. Redan nu erbjuds skotersafari, hundspannsturer och snöskovandring utöver de alpina delarna. Vi jobbar också för terrängcykling med fatbikes året om. Folk vill ju ha mer att göra än att åka slalom när de bor här i sin husvagn eller i stugbyn. Det blir bra med en masterplan, då kan vi samlas kring samma målbild och det blir lättare att få saker gjorda.

Samhällsbyggare

Hans tidigare teoretiska resonemang om visioner, målbilder och uthållighet blir plötsligt väldigt konkreta även för mig. Det är precis så han har arbetat i hela sitt yrkesliv – att utifrån en idé få fler att ansluta och sedan ”plöja nya fåror”, som han själv uttrycker det.

Hur blir man uthållig, undrar jag som tröttnar fort och behöver ständig omväxling.

– Att vara envis är bra! Uthållighet handlar om att inte tappa greppet och att kunna omforma och tänka nytt om det tar stopp. Men också att vara ödmjuk, att få med andra. Det är en ständig växling mellan att få cred och att stöta på motgångar. Att både vara visionär och profet i sin egen hembygd kan vara knepigt...

Och det här med att vara eldsjäl, vad betyder det, och finns det inte en risk med det? Vad händer sen, när du inte vill eller orkar längre?

– Jag gillar egentligen inte ordet eldsjäl. Eldsjälar brinner ut till slut. Vi är samhällsbyggare! Vi är med och formar en trevlig livsmiljö för människor. Vi blir delaktiga och det skapar mening.

Hur det ska se ut framöver just på den ideella fronten är han helt på det klara med, även om han inte kan säga exakt hur det ska gå till.

– Det här med att få människor engagerade i styrelser är ju svårt. De vill inte låsa sig i tid och evighet. De vill hjälpa till när det är något de själva tror på och vill förändra. Då känner människor att de bidrar och det skapar mervärden. Vi måste bjuda in, säga kliv in och hjälp till, och hitta nya smartare former...

Alltid blicken framåt

Leopolds vintersäsong vid Nalovardo är till ända – den började på juldagen och har pågått fram tills idag, prick fyra månader – och har stundtals varit utmanande, kall och mörk. Men enligt honom själv är det nu han skördar frukten.

– Vi har fått med oss folk i allt vi gör kring spåren och backarna. Vi lägger ut bilder på sociala medier och folk gillar och kommenterar. Det är en otrolig sporre när jag får tummen upp! Belöningen kommer nu.  

– Och nu har Sorsele kommun engagerat sig och haft möte med Länsstyrelsen för att underhålla och utveckla naturreservatet, som Nalovardo faktiskt är. Det blir ju ett stort lyft! Och alla nya människor vi har sett i spåren under året med Corona, det har också gett mycket.

– Nu gäller det att utvärdera och analysera. Vad drar vi för lärdomar av det här? Ja, hur går vi vidare nu?

Leopold har redan siktet inställt på nästa säsong.