Tuff och genomhärlig på Emils fiskecamp

Det plingar till i min telefon: ett meddelande från någon obekant. Kan tänkas att jag skjutit dig i foten med pilbåge när vi var små. Jodå, det ringer en klocka, det är en avlägsen släkting som, räknar vi ut gemensamt, jag inte har träffat på tjugotre år. Och vi hade antagligen inte råkat på varandra igen, om det inte vore för att han är flugfiskare, och vi har en gemensam vän: Ingrid Lindh, värd på en liten fiskecamping i Kraddsele, ett par mil utanför Ammarnäs. ”Jag har redan bokat in en vecka till sommaren”, berättar den avlägsna släktingen, och ändå är det knappt så att den gångna sommaren har avslutats. Tydligen är det precis så det är: har man en gång bott på Emils Fiskecamping i Kraddsele, vill man tillbaka dit.

Första gången jag besökte Ingrid visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av en ”fiskecamping”. För om än den hittas i en storslagen natur och vackra omgivningar, så ser det ut som en vanlig camping: några stugor med fint läge utmed Vindelälven, plats att ställa upp husvagn och tält, ett servicehus. Och, förstås, där vi sitter: Ingrids hus, som också fungerar som reception och kontor. Egentligen är jag där för att prata om hantverket hon ägnar sig åt under vintertid, det vill säga att tillverka vackra tennarmband och smycken, men fiskegästerna och campingen – som upptar Ingrids tid från tidig morgon till väldigt sen kväll under sommaren– blir en oundviklig del av samtalet. Fiskesäsongen, från midsommar till mitten av september, är kort men intensiv. Ingrid sköter om campingen och håller snyggt och prydligt längs fiskesträckan. Hon säljer fiskekort, klipper gräset och tar hand om sina gäster.

– En fiskecamping är helt enkelt en camping för passionerade fiskare, förklarar Ingrid och skrattar gott. Och varför Emils fiskecamping är just en fiskecamping beror på att den där sträckan vatten, som rinner förbi strax utanför stugorna i Kraddsele, råkar ha exceptionellt bra fiske. Då gör det inget att stugorna är enkla men trevliga. Eller, som den avlägsna släktingen beskriver det, efter att ha utnämnt fisket och campingen till det bästa de testat hittills:

– Det är till och med underbart att det saknas TV i stugorna!

Det är inte svårt att lista ut varför gästerna vill komma tillbaka när man hör henne berätta om dem. Ingrid beskriver dem som en enda stor familj; hon och hennes man och deras två barn. Hunden. Och så fiskegästerna.

– De är helt suveräna de där ”fiskara”, de är så mysiga så det är inte klokt. Innan jag tog över campingen såg man dem på avstånd när de kom med sina fiskarkläder och solglasögon och såg tuffa ut, så när jag skulle ta över tänkte jag ”hjälp, hur ska jag kunna ta hand om dem?”. Men de är genomhärliga. Mamma brukar säga att vi kramas så hemskt, säger Ingrid och skrattar gott igen.

Ingrid har mycket skratt i sig. Hon är yngre än vad jag först hade föreställt mig henne, och det glimtar till av okynne i ögonen på henne med jämna mellanrum. Humorn går liksom hand i hand med henne, och det dessutom på Kraddselemål. Den avlägsna släktingen kallar henne ”ett solsken”. Jo, värmen finns där, i allt det hon gör.

– Folk tror att det är öppet dygnet runt, så om de ser en myslampa på kan de knacka på vid midnatt. ”Säljer du fiskekort?”. Hahaha! Sådär är det, och jag har svårt att säga nej. Men jag trivs jättegott med det, det är kanonroligt att ha campingen.

Jag pratar vidare med Ingrid om hennes vinterarbete – än är det ett tag kvar till campingens säsongstart, ändå är det mesta uppbokat – och får till mans en fin beskrivning av fisket i Ammarnäs- och Kraddseleområdet av den avlägsna släktingen. En helhetsupplevelse, med fint hållbarhetstänk.

Det är svårt att inte bli betagen. Jag önskar, helt enkelt, att jag vore tuff men genomhärlig fiskare i vadarbyxor och solglasögon, fullvärdig medlem i Ingrids storfamilj, boendes på en fiskecamping där det till och med är underbart att det saknas TV i stugorna.

 

Artikeln finns också publicerad på www.swedishlapland.com/sv/stories/emils-fiskecamping/