Hållbara barn för en hållbar framtid
På Sorseles förskolor är hållbarhet självklara inslag. Men hur pratar man med barn om hållbarhet, och förstår de vad det betyder? Efter att ha mött både förskolelärare och barn står det helt klart – Sorseles allra yngsta har stenkoll.
På den privata förskolan Liljan är samtal och aktiviteter som knyter an till hållbar utveckling återkommande inslag. Carola Granström, som är både förskolechef och förskollärare, berättar om samlingen som de haft tidigare under dagen då de resonerade om vad ord som ”nära” och ”odla” betyder.
– Först fick barnen fundera på vad själva orden betyder. Nära, vad är det? När är något ”nära”? Sedan adderade vi ett annat ord, idag pratade vi om ”odla”. När odlar man, och varför? Och vad händer om man lägger ihop orden – närodlat. Vad blir det då? Barnen vet en massa saker och har teorier och åsikter, fast de bara är tre, fyra och fem år gamla, berättar Carola entusiastiskt.
Genom samtalen får barnen reflektera inte bara över ordens betydelse utan också vad de betyder för dem själva. Det viktigaste är att barnen kan relatera till sin egen vardag menar Carola. Det har också gjort att barnen tar med sina funderingar och nya kunskaper hem till resten av familjen.
– Vi får höra det både från barnen själva och föräldrar, att de blir som små sopsorteringspoliser hemma. Att batterier ska samlas in i särskilda holkar vet de flesta. Barnen är jätteintresserade av sådana här frågor.
Extra mycket närodlat
Under Hållbarhetsveckan har barnen på Liljan fått sig en extra dos närodlat. Jessica Holmgren, som genom företaget Suorssá Sense lagar maten på förskolan Liljan, bestämde sig för att köpa in allt grönt till borden från gannarna längst gatan.
– Vi tog med oss en trävagn från förskolan och gick runt och plockade, och pratade förstås också närodlat. Barnen tyckte att det var intressant och jätteroligt, de kunde smaka redan på plats och fick förstås alla möjligheter att få se var maten de fick äta kom ifrån. De fick se och lära samtidigt.
Ursprunget till idén var att ta tillvara det lokalproducerade som annars riskerar att bli svinn och kastas bort.
– När man odlar själv, som jag gör, får man över så mycket, det växer mer än vad man hinner med att äta själv. Jag tänkte att man skulle kunna öppna upp mer för sådant, till exempel på förskolorna.
Praktiserar hållbarhet
Erika Forsgren Hedman är arbetsledare på den kommunala förskolan Blåhaken. Hon instämmer i att det finns ett stort intresse hos barnen för frågor som rör miljö och hälsa.
– När vi samlas ute för att prata om något som rör natur eller miljö så är barnen på hugget direkt. De vill vara med och är aktiva. Att vi har en helt fantastisk utomhusmiljö hjälper förstås till. Här finns både hjortron, blåbär och lingon. Barnen har ätit så mycket blåbär senaste veckorna så de är alldeles blå om munnen, skrattar Erika.
– Och så har vi vårt växthus där vi odlar tomater, gurka och paprika. Nu i veckan är det dags att ta det sista. Vi odlar jordgubbar, sockerärtor och potatis, och barnen tycker att förskolans potatis är den godaste!
Erika förklarar hur hela hållbarhetstanken blir väldigt konkret i vardagen; mat som blir över komposteras för att bli ny näringsrik jord i växthuset och potatislandet; trasiga leksaker eller textil lagas i stället för att köpa nytt och förpackningar och annat ”skräp” blir till nya leksaker som barnen själva får skapa.
Ställer krav på personalen
Barnens intresse har också fått personalen att engagera sig i miljö och hållbarhetsfrågor på ett nytt sätt.
– Även om läroplanen säger ganska tydligt vad vi ska göra så gäller det att vi inom förskolan hänger på olika initiativ som händer lokalt för att kunna få extra draghjälp, som nu till exempel med ”Cykla eller gå”-kampanjen och filmen Sorsele Moves som båda uppmuntrar till rörelse. Vi har tittat på filmen med alla barn och inspirerats till fysisk aktivitet. Det är verkligen långsiktigt hållbart att ta hand om sin kropp och hälsa, säger Erika.
Carola på förskolan Liljan tycker att barnens engagemang är både stimulerande och utvecklande för de vuxna.
– När barnen frågar och påpekar saker, och berättar sådant de själva har snappat upp någonstans, måste vi pedagoger kunna möta dem med förklaringar eller resonemang som inte alltid är så enkla. Det har gjort att vi följer med i nyheter och forskning i dessa frågor på ett sätt som vi inte gjorde tidigare. Barnens drivkraft blir vår drivkraft.
Relaterat
-
Hanifa Isak
Intervju med fem ungdomar
-
Hanifa Isak
Att göra som ung i vår fina kommun!