En underbar skrivarvecka i Ájvák
I samarbete med Norrländska Litteratursällskapet erbjuder Sorsele kommun vistelsestipendium på Ájvák vid Överst-Juktan. Årets stipendiat var Fredrik Elgh, som använde tiden i de natursköna omgivningarna till att arbeta med en bok om konstnären Kjell Rosén.
2019 började jag skärskåda två oljemålningar som vi har på väggen hemma. De är kära gåvor från min mormor och målade av en god vän till henne, västerbottenkoloristen Kjell Rosén (1909–1982). Målningarna är från 1931 och 1939, den ena föreställer en del av Norra Storfjället i Vindelfjällen och den andra strand och hav vid Åheden, söder om Umeå.
Jag hade inte funderat så mycket på de två konstverken men blev plötsligt nyfiken på målningarnas och konstnärens historia. Under de fem år som gått har jag samlat på mig en hel del arkivmaterial, köpt konst och fotat mycket av Kjell Roséns måleri. Det har hittills blivit ett par konstutställningar och en artikel om konstnären i nättidskriften Västerbotten förr & nu.
Materialet räcker gott och väl till en bok om konstnären och det var i det ärendet som jag hamnade Ájvák sista veckan i augusti 2024. Jag blev väldigt glad för det naturastipendium som jag sökt och fått genom Norrländska författarsällskapet och som finansierats av Sorsele kommun. Ett stipendium som skulle ge boken en rejäl skjuts framåt.
När jag anlände till Sorsele och turiststationen Hook & Cup blev jag mycket väl emottagen av Barblina Mohr Schnyder som gjorde allt för att jag skulle kunna transporteras med bil till och sedan med båt över Överst-Juktan till Ájvák. Men det blåste så infernaliskt att båtskjuts var utesluten. Jag fann inte någon annan råd än att bums sätta mig på bussen till Ammarnäs och vandra de tjugo kilometrarna därifrån söderut mot mitt mål. Det var en underbar vandring! Lite blåsigt förstås men så vackert uppe på kalfjället. Rätt tungt lastad var jag för att klara mig de första blåsiga dagarna om inte resten av min packning skulle kunna komma över sjön på ett tag och lite sent ute var jag också med tanke på att solen tänkte gå ner kvart i nio. Allt gick dock bra och jag halkade nerför den branta sluttningen i björkskogen den sista biten ner mot fjällägenheten Ájvák sent på lördagskvällen i ficklampans sken (tack för att det är reflexer på kryssmarkeringarna!).
Första morgonen inspekterade jag omgivningarna. Strax i väster står den ursprungliga lilla stugan som Lars Teodosius Larsson (1878–1959) och hans Jenny (1885–1972) timrade upp 1910 och som hyste dem och deras åtta barn innan de 1934 byggde det rejäla hus som jag fick bo i. De skapade ett liv där vid fjällkanten och livnärde sig på sitt jordbruk, sina 3–4 kor, fiske och jakt. Lars ordnade extrainkomster genom att sköta postgången mellan Fjällsjönäs och Slätvik och bultade vinterväg på Överst-Juktan.
Lars och Jenny var samer och slog upp sina bopålar på samiskt land i tron att det inte skulle möta några hinder. Så småningom styrde staten upp det här med småjordbruk/fjällägenheter ovan odlingsgränsen och de fick då arrendera marken men fortsätta att äga husen. Sedan Lars och Jenny gått ur tiden har inte jorden brukats i nämnvärd omfattning. Husen har använts för övernattning av vandrare, släktingar och renskötande samer. 2019/2020 öppnade Länsstyrelsen markerna och renoverade både bostadshus, fähus och övriga byggnader. Idag är Ájvák en oas mitt i fjällvärlden. Det finns några ytterligare fjällägenheter vid och i närheten av Överst-Juktan; Holmvik, Biellojaure, Falträsk, Slätvik med flera. Bara någon enstaka är fortfarande bebodd. Flera av dem fungerar som övernattningsstugor för vandrare.
Jag fick alltså vara på denna underbara plats under fjällen och arbeta i min ensamhet en hel vecka! Alldeles fantastiskt i de vackra omgivningarna, de fina husen, det lite kylslagna badvattnet i sjön och friska bäckvattnet att hämta i den närbelägna bäcken! Rejält med mat och massor av tid! Underbart att få hugga fin björkved och elda i spisen! Ja ni hör ju! Både före, under och efter vistelsen var och är jag väldigt entusiastisk över platsen och mycket glad för möjligheterna vistelsen gett mig!
Och det blev en hel del gjort! Jag packade min strömsnåla lilla iPad full med påbörjade manus och arkivmaterial. För att kunna klara strömförsörjningen för skrivandet (papper och penna är inget alternativ för mig som inte kan läsa det jag själv skriver längre…) så hade jag med mig tre A4-stora solceller och två rejäla och laddningsbara powerbanks. Solcellerna stod ute i ur och skur och försörjde mig med el utan problem. Även telefonen kunde laddas och då Ájvák ligger så till att en pinne 4G går att hämta upp i köksfönstret och därikring så var jag i kontakt med världen trots det ensliga läget.
Rutinen blev att gå upp tidigt, fixa frukost och det livsviktiga kaffet, hämta vatten i bäcken och så sätta igång. Sedan rotade jag i det gamla arkivmaterialet i paddan och skrev hela förmiddagarna. Varje dag hade jag tänkt fortsätta efter lunch men det fanns oftast så mycket annat att fundera över och göra och jag hade nog gett mitt bästa när det blev eftermiddag. Det blev helt enkelt batteriladdning för mig också med undersökning av omgivningarna, småpromenader, bad, försök till svampplockning och fiske från stranden (sämre lycka med de tilltagen…) med mera.
Helt ensam var jag inte under veckan. Efter ett par dygn dök två blöta vandrare upp som övernattade i den äldre lilla stugan. En bekanting vandrade över fjället från Ammarnäs och kom på uppskattat besök med middag och övernattning innan han vandrade tillbaka. Sist men inte minst ankrade en båt med fem-sex entusiastiska fiskare en kväll vid Ájvák.
Men mest var jag ensam med mitt arbete och det var helt enkelt underbart!
Det var med stort vemod jag såg den underbara gläntan vid fjällsjökanten bli mindre och mindre i solskenet under min båttur till Skirknäs på lördagmorgonen, en vecka efter att jag anlänt.
Ett varmt tack till Norrländska författarsällskapet och Sorsele kommun för min fantastiska och produktiva vecka i fjällägenheten Ájvák! På snart återseende hoppas jag!