Generationsskifte i blomsterfabriken

Blommor och växter har varit en del av Carina Selbrands liv så längre hon kan minnas. Hon är uppvuxen i Luleå med handelsträdgård i familjen. Blommor, växter och odling finns i blodet, enligt henne själv.

Som 28-åring öppnade hon en blomsteraffär i Sorsele och den har hon varit trogen sedan dess. 1994 utökades verksamheten med ett växthus där Carina driver upp ett stort antal blommor från sticklingar varje år, och sedan lång tid tillbaka har Carina ansvaret för kyrkogårdsplanteringarna runt om i trakten. Att kalla Carina för blomsterdrottningen är ingen överdrift.

– Jag älskar att jobba med blommor! Odling är jätteroligt, det är mitt kall.

Men nu har hon alltså bestämt sig för att det får räcka. 67 år fyllda ger hon sig själv pension och gläds åt att det är svärsonen Martin Norlund som tar över växthusodlingen. Blomsteraffären följer inte med i omstruktureringen utan den hoppas Carina få överlåta till någon annan.

– Det är jätteroligt att Martin vill ta över växthuset! Han säger att jag får vara här och greja så länge jag vill och orkar. Men några 14–15-timmars dagar blir det inte framöver längre. Det är jag klar med. Kroppen blir ju inte yngre heller precis, säger hon med ett visst allvar i rösten.

35-årige svärsonen Martin Norlund, som är född och uppvuxen i Sorsele, ger sig nu in i en helt ny bransch.

– Utmaningen blir väl att hålla allt vid liv, skrattar Martin.

Bakom den pigga blicken döljer sig en ansvarstagande stämma. Han har på nära håll hunnit se hur mycket tid Carina lägger ner, och han vill absolut inte riskera att nagga det goda rykte som Carina har byggt upp under många år.

– Jag känner mig trygg med både Carinas och min fru Saras stöd i ryggen. Sara jobbar deltid i blomsteraffären och är ju själv född in i det här.

Även om Martin inte har sysslat med odling så har han lång erfarenhet av att arbeta med handel och att möta människor. Han har arbetat i butik största delen av sitt liv och sedan kunnat kombinera ett säsongsjobb som väktare med ett jobb på Baseco.

– Jag kände att det var dags för förändring och att det vore hemskt tråkigt om växthuset försvann från kommunen. Så det här blev helt enkelt en perfekt lösning! Odlingsåret börjar i mars och pågår till slutet av oktober, vintermånaderna kommer jag att fortsätta med väkteriet.

Generationsväxlingen innebär också en förändring rent fysiskt. Idag finns växthuset på ett industriområde men så snart det är tömt för säsongen ska det flyttas till Strandvägen. Där blir läget mycket trevligare för kunderna och mer centralt. Det tror både Carina och Martin mycket på.

Carina, hur kan du ha varit så uthållig? 37 år är en lång tid!

– Jag är stolt över mina grejer. Jag vet att de uppskattas. Och det är roligt när folk säger det också. Det är det som har drivit mig framåt. Det är inte pengarna som har drivit mig eller varit viktigast i alla fall. Jag är nog övernitisk när det gäller odlingen... Någon timpenning har jag aldrig räknat ut, det går inte.

Om du blickar tillbaka på alla åren, vad har varit svårast?

– Jadu, man lär sig av misstagen. Att testa nya sorter som har gått åt pipan har varit en läxa. Jag har tre barn och äldsta dottern var tre år när jag körde igång. Yngsta sonen föddes dagen efter att vi stängde växthuset ett år, jag var glad att han kunde vänta till dess! Det klart att det var några tuffa år när barnen var små, men det gick också.

Vad är hemligheten för att lyckas som du har gjort?

– Skolningen är en kritisk punkt. Stora odlare odlar tätt i små krukor. Vi odlar i stora krukor så att plantorna får livsutrymme. Då tål de vårt klimat bättre och kunderna blir nöjda och glada när de får blommor som inte vissnar efter ett par dagar när de kommer hem. Jag sköter om plantorna som om det vore mina barnbarn!

Hur har intresset för växter och odling sett ut under årens lopp? Går det att se någon konjunktur även i det?

– Det har varit väldigt stabilt faktiskt under alla år, fram till ifjol och nu i vår. Nu har vi en tydlig Coronaeffekt. I år var folk som tokiga redan tidigt i juni. Det hängde förstås ihop med värmen till viss del men det har vi ju haft många år tidigare också. Vi brukar ha största försäljningen vid skolavslutningen men redan första dagarna i juni var det högt tryck. Under alla år har vi alltid sålt slut på våra plantor.

Och nu måste jag ta tillfället i akt och fråga den förbjudna frågan – vad är grejen med blommor egentligen?

– Det är rogivande att omge sig med blommor! Man blir glad av färger och former. Jag har haft flera personer som har arbetstränat hos mig under åren och det har bara varit positivt för dem. Vi behöver något att sköta om och pyssla med för att må bra. Det kan blommor och växter ge oss!