Elin Janeheim: "Jag hatar att förlora"
Elin Janeheim, 20 år, har varit armbrytare mer än halva livet. Tränat armbrytning, tävlat i armbrytning, gått armbrytargymnasium – och är redan flerfaldig mästare. När man pratar med Elin om hennes idrottskarriär är det vinsterna hon minns – och förlusterna.
– Jag är medveten om att jag kan förlora, men jag hatar att göra det, säger hon med eftertryck. Hon hamnar hellre utanför pallplats än att komma tvåa.
Det är resultatet som får stå i centrum när Elin plockar fram ur minnet. Både medaljplatser och kval med mindre önskade utfall. Årets SM-finaler mot den flerfaldiga VM-mästaren Fia Reisik som Elin – äntligen! – fick besegra i vänstern. Stunder med revansch, som när speakern beskrev hennes konkurrent med superlativ. Eller när hon lärde sig att ladda om efter en förlust.
Det var en utmaning som tog Elin till sitt första VM 2015. Pappa Fredrik Janeheim sade att om hon vann i EM skulle hon få fara till Malaysia – och hon blev helt obesegrad med vänsterhanden.
– Det var ingen som trodde att jag skulle vinna. Jag gick fortfarande i sexan och så vann jag mitt första EM, det fanns inte på kartan, säger Elin.
På VM kom hon trea i båda armarna, och hon beskriver det som en jättebesvikelse. Man tänker inte på hur bra man är förrän man har fått perspektiv, säger hon, som när hon 2017 vann på högerarmen i seniorklassen -60 kg.
– Då gick jag i åttan. Det är först nu jag börjar förstå hur bra jag var.
Sedan dess har det blivit ett antal medaljer.
– Även om man har vunnit några gånger så har jag alltid samma glädje när jag vinner. Jag tror att det är viktigt, annars är det inte roligt, tror jag.
Det händer att Elin blir ombedd att ta det lugnt, med någon som kanske inte så rutinerad i tävlingssammanhang. Eller att motståndare säger att det inte är någon idé att ta i eftersom de ändå kommer att förlora.
– Jag brukar säga ”varför håller du på då, om du känner så? Jag var också dålig en gång i tiden.” Det är skillnaden mellan mig och många andra. Jag ser inte motståndaren som något hinder.